Jag läser massor av böcker, jag älskar det. Och när jag står och packar på lagret så lyssnar jag för det mesta på böcker, det är oslagbart avkopplande samtidigt som jag jobbar med något smått monotont. Hur överlevde jag innan Storytel? Det förstår jag faktiskt inte. När det gäller läsandet så är jag nog lite av en allätare som blandar högt och lågt. Här kommer några tips på böcker som var Pysselgummans favoriter på lagret under 2016:

Elena Ferrante – Min fantastiska väninna

Den första boken i en serie om fyra böcker som utspelar sig i Neapel som följer två flickors vänskap upp i vuxen ålder. I den första boken är de barn som växer upp i samma stadsdel. Man får möta ett myllrande persongalleri bestående av familj, släktingar och grannar i området. Man får verkligen en känsla för efterkrigstidens Europa och Italien. Jag tyckte mycket om den här boken och uppföljaren, Hennes nya namn, som kom på svenska i september i år är minst lika bra!

Malin Persson Giolito – Störst av allt

GW:s dotter, men som har en helt egen ton i sitt skrivande. Boken handlar om en grupp ungdomar i gymnasieåldern i Djursholm och hur deras vänskap, genom diverse förvecklingar, slutar i katastrof. När boken börjar så vet vi vad som hänt och så nystas det upp bakifrån. Obehagligt, men väldigt skickligt beskrivet.

Martina Haag – Det är något som inte stämmer

Martina Haags böcker här väl tidigare känts som rätt lättsmälta och tokroliga historier, trevliga men inga som dröjer sig kvar så länge. Men den här boken, jisses hur hon beskriver ett otrohetssvek och själva uppbrottet. Det gör ont att läsa den, men den stannar kvar!

Tove Alsterdal – Vänd dig inte om

Hon är bra på att skapa spänning Tove Alsterdal. Flera av hennes böcker med Stilton, kriminalpolisen som blev uteliggare, har filmatiseras. Riktigt bra filmatiseringar, men böckerna är ett strå vassare. I den här boken vindlar sig berättelsen från det gamla mentalsjukhuset Beckomberga (som inte finns längre) till nutidens Rumänien. Alsterdal är duktig på att sätta ord på strömningar i tiden och sätta in dem i ett både nutida och historiskt sammanhang. Det här är en riktig bladvändare och en väldig välskriven sådan!

Leif G W Persson – Kan man dö två gånger?

Det här är inte en av hans bästa, men det går inte att inte ha med honom på en favoritlista. Han skriver så bra, både roligt och knivskarpt på samma gång. Jag bara älskar honom. Huvudpersonen är Bäckström, som i flera andra böcker, men här framstår han något mera nedtonad (dock fortfarande väldigt fördomsfull) och faktiskt som en riktigt bra polis.

Nästa år ser jag fram emot den tredje boken i Elena Ferrantes bokkvartett, sen hoppas jag förstås på en massa andra härliga boköverraskningar!

FLER ARTIKLAR